Mina höns

 

 


 

Jag funderade länge på att skaffa höns för jag tyckte att det lät roligt och för att jag ville ha egna ägg. Mina barn var också lite exalterade över tanken på att skaffa höns. Vi kollade upp några annonser och googlade lite på fakta om höns. Vi kollade också upp hur ett hönshus skulle vara byggt enligt konstens alla regler och vad de behövde för typ av foder. Sedan kollade vi upp om vi kunde få ha höns i våran trädgård, men detta var inga större problem eftersom vi bor på landet. Jag frågade för säkerhets skull mina närmaste grannar om de skulle stå ut med en tupp som gol. Det var okej för dem och de bor inte närmare än ett par hundra meter från oss. Nu var det bara och  sätta igång att bygga ett hönshus med tillhörande bur. Eftersom jag var arbetssökande med begränsad inkomst så använde vi spillvirke och lastpallar. Resultatet blev riktigt bra med skaplig isolering, rede, fönster, lucka, dörr och bra pinnar att sitta på. Min son hjälpte till och det var jättekul att bygga tillsammans. Sedan gjorde vi en tillhörande bur med plåttak. När huset var klart hittade vi en annons och lyckades få napp. Det var ganska nära oss hos en hönsuppfödare. Det var spännande och vi fick själva vara med och fånga in dem. Åtta höns fick det bli. Tanten informerade oss om att de var ganska aggressiva mot tuppar och att det inte skulle behövas. När vi sedan kom hem kom jag på att vi inte visste vilken hönsras som vi hade köpt. Så jag ringde tillbaka till uppfödaren och frågade henne. Hon svarade och lät lite road över situationen -Det är Lohman. svarade hon. -Tack. sa jag och googlade på hönsrasen. Det visade sig vara hönshybrider som var framavlade bara för att lägga många ägg. Det var jättekul och allt gick bra ända tills vi fick för oss att vi skulle släppa ut dem på gärden. Det var många som hade tjatat att vi skulle släppa ut dem, så vi gjorde ett försök. Tomten var redan inhägnad eftersom vi har en hund på gården. Allt gick bra till en början. Efter några dagar under uppsyn. så tänkte vi att det här går ju bra. Men vi blev snart varse om att dessa höns var riktiga rymmare och inom kort hade fler än hälften  rymt. De tre hönorna som var kvar fick inte gå ut något mera och de var goda värpare ett bra tag tills de dog en efter en av äggstockning. Ett år senare hade vi inga höns. Det var lite sorgligt, men vi hade lärt oss en hel del. Vi lärde oss att de skulle ha fått en mer varierande kost och att det var helt fel ras för oss. De kallas inte ens för riktiga höns enligt rasuppfödare. De är dock bra på att värpa. Nu har fem andra hönsraser och de går fritt på tomten och är mycket sociala.

Jag kommer att berätta mer mina höns och deras upptåg. I mina kommande inlägg kommer det också att komma en del fakta om höns.